Linda Eriksson

I dag är en såndär dag där jag känner mig misslyckad. Ingenting har gått som planerat och allt har endast varit jobbigt och jag har ständigt fått hålla igen tårarna. Jag egentligen ingen speciell andledning, vissa dagar är helt enkelt sämre än andra. 

 

Jag har nyss varit och tränat, där gick det endast dåligt. Redan innan jag skulle åka skrek varenda del i min kropp nej, men jag satte mig ändå på cykeln och åkte dit, stressade igenom ett benpass och avslutade passet på trappmaskinen där jag ville dö. Den orken jag hade i kroppen var helt borta, jag var illamående mestadels pågrund av stress tror jag. Jag led igenom dom där äckligt jobbiga 10 minuterna och skulle sen gå över till den andra konditionsmaskinen. Jag orkade endast 2 minuter på den innan min kropp gav upp och tårarna helt plötsligt började spruta och jag tog cykeln hem igen. Jag har ingen aning om varför de blev så, jag var helt enkelt uttmattad utan att knappt veta om det. 

 

Lägligt nog så lyssnade jag på en utav mina favoritpoddar av Mathilda och Andrea, där dom i avsnittet pratade om just misslyckanden. De gav mig en helt annan energi och de fick mig även att känna mig bätrre. Idag har dagen varit misslyckad, men JAG har inte varit misslyckad. Jag är inte mina handlingar. Bara för att jag idag var tom på energi och jag kände mig extremt misslyckad så ÄR jag inte det.

För vet ni vad?

Jag tog mig ändå till gymmet även om jag mer än allt ville vända och åka hem igen. Jag tog mig dit och genomförde passet, och det kan jag inte annat än vara nöjd över, även fast passet i sig inte gick bra alls. 

 

Jag har faktiskt känt mig nere och lite nedstämd ett tag nu. Men jag har idag bestämt att det får vara nog. Jag ska från och med idag bara bli bättre. Jag ska från och med idag endast MÅ bättre, ta BÄTTRE val och helt enkelt hitta tillbaka till mitt glada jag igen. För så som jag har gått runt och mått har inte vart bra för någon, jag lägger lätt över min ilska på andra utan att ens veta själv varför. Men i grund och botten är jag är bara människa, och jag är bara som vilken annan tonåring som helst. Jag kan inte förvänta mig att jag hela tiden ska sväva på moln och må helt fantastiskt. Ibland måste man få må dåligt, ibland måste man ha motgångar för det är dom som gör dig starkare. Det är dom som får dig att växa och utvecklas. 

Så från den punkten jag befinner mig på nu kan allt bara bli bättre.